Inte helt okej...

Det är ju lite typiskt att allt som jag kommer i kontakt med på ett eller annat sig alltid slutar med att det går åt helvete. Är det helt enkelt för att jag är dum i huvudet? Börjar hur som helst bli aningen och trött (och uppriktigt faktiskt ledsen) på detta. Gud måste verkligen hata mig av någon okänd anledning. Kanske är det för att jag super, snusar, svär eller kör för fort på 70-vägen mot Malmslätt (?) Man vet tydligen inte för han är ju lite hemlig den där snubben, men helt klart är det iaf att något är han förbannad på mig för.

Kör barre

Jag kan ju fan vara den största raggarn i hela kommun. Jag undrar om detta egentligen är något jag borde lägga fram på ett sånt här skrytsamt sätt i min blogg eller om det egentligen är något jag borde hålla käften om. Å andra sidan kanske de flesta av mina vänner som läser känner mig så pass väl att dom är hyfsat medvetna om mitt beteende i vissa situationer he he. Äh, hur ofta är man 20 år, singel och vänder sig efter varenda grabb på stan? Mjaa, troligen inte bara de senaste 6 månaderna av mitt liv, utan även de kommande 6, tills jag istället går över till att bli 21 år men fortfarande singel och vändandes efter varenda grabb på stan. JAAAAAAARRRRRRRRÅ :D Det är fan något visst med grabbar alltså, fattar inte...

Update

Ber om ursäkt för bloggtorkan, men det är lite jobbigt att skriva pga gipset. Alla mina trogna läsare har nog överseende med detta.

En annan liten fundering kan ju vara hur pigg man egentligen är (eller hur bra filmen egentligen är) om man först efter 20 minuter märker att man visst har bytt kanal och kollar på helt fel film. Suck.

ÄÄÄÄNTLIGEN :D


Guuuuud, jag dör snart så taggad är jag! Hela dagen igår gick jag som i en annan värld och kunde bara tänka på enda sak och det kändes som en evighet tills det skulle bli idag. Men måndagen som jag har väntat på förjävla länge är äääääääntligen här och jag har aldrig i mitt liv varit såhär taggad inför något :D

HOCKEYPREMIÄR :D :D :D :D :D FYFAN SÅ UNDERBART!

Helt sjukt, det verkligen pirrar i magen på mig precis som att jag vore nykär. Såhär har jag fan inte känt inför någon elitseriepremiär tidigare. Måste vara något speciellt med den här säsongen ;)

Nu bär det av mot stan och systemet, sedan till Sanna för att träffas några av hockeyfolket, käka tacos, dricka bärs innan vi drar och möter upp resten på Royals och marcherar tillsammans mot Cloetta Center och ser världens bästa LHC!

Det må vara svårt att förstå, men det här är fan kärlek på riktigt och det finns inget som är så förbannat bäst som hockeyn! Äntligen något att leva för igen, det behövdes verkligen :D :D


Äntligen ska den komma till användning :D

Joråsatte ^^

West | säger:
fan har du nu ställt till med cilla

West | säger:
du lyckas ta mej fan med allt


Jag kan ju inte säga emot, faktiskt... Jag är ju fan inte förvånad över huvud taget att detta skulle hända mig :P


En bruten handled senare...

Har fått flertalet önskemål om ett inlägg om den "lilla incidenten" som inträffade i torsdagsnatt. Detta dröjsmål beror på att det inte är allt för lätt att skriva MED ETT STORT JÄVLA GIPS ÖVER HELA ARMEN  HE HE HE (!!!!)

Kvällen började bra, förfestade lite hemma hos Bralle, drog in till stan och mötte upp en 10-tal andra för att bowla. Hade ju varit mer optimalt om det var där skadan inträffade, men såklart ska det ske på mongosätt när det kommer till Cecilia Kowalik. Näst sist kom jag på bowlingen iaf. Redan där hade jag ju kunnat inse att kvällen inte skulle sluta väl. Men detta tecken sket jag tydligen i och körde vidare mot krogen i hopp om en bättre fortsättning på kvällen. Man kan ju alltid hoppas, liksom ^^

Entrade Sliver strax efter 00.00 och vistelsen där slutade ungefär 01.00, kan jag tänka mig. Förbannade jävla "platåer" och "uppbyggnader" uteställen ska ha. Hur som helst, det hela slutade med en stackars Cill som låg rätt upp och ner på (dans)golvet och försökte ta sig upp med hjälp av handen. Detta var ingen bra idé och gick inte alls. Jag har aldrig i mitt liv haft så ont förut, smärtan går inte ens att beskriva (observera då att jag ändå hade druckit 7 bärs med, men detta hjälpte tydligen inte som bedövning..)

Bralle och jag hetsade upp för trappan och cool som jag är försökte jag hålla mig iskall "nae, men Malin det är lugnt, vi behöver inte åka ännu" Malin är ju ungefär tvärtom emot hur jag är, och tar alltid alla skadar och sjukdomar på största allvar (lite av en hypokondriker, ja) så hon sa emot "Cilla, benet står ju för fan upp, man ser ju att det är av. Vi åker nu!" Så taxi kom och in på akuten var det som gällde.

Väl där tjöt jag ihjäl mig av all smärta, fick lite tabletter som inte hjälpte ett piss, varpå jag tjöj ihjäl mig ännu mer, och Malin likaså. (Måste varit en gullig syn..) In kommer läkaren och ger mig nån fet spruta som som tur är bedövar skiten iaf. Röntgen och grejer, för att sedan konstatera att "ja, benet är av. Du har brutit handleden". YEEEEY! In i nåt annat rum där 7 jävla läkare befann sig, varav 4 behövdes för att DRA skiten på rätt ställe igen. Fy helvete, så otäckt!

Jag låg där och beklagade mig "WHY DOES BAD THINGS ALWAYS HAPPEN TO GOOD PEOPLE?!" samt "FAN, DET ÄR JU HOCKEYPREMIÄR PÅ MÅNDAG. HUR SKA DET GÅ?! :(:(:(" Att jag sa det sistnämnda resulterade i att jag kom ifrån akuten med ett LHC-bandage. (Bild nedan!) Helvete så cool man kommer vara imorgon i ishallen :D Jag kommer göra succé, minst sagt!

Ungefär 3 timmar senare kom brorsan och hämtade oss och vi kunde åka hem. "Hej hej, familjen!" Lagom pinsamt ^^ Ja, så nu sitter jag här med gipshelvete och har förbannat ont och kan egentligen bara konstatera en sak: Jag har världens mest underbara bästis, Malin "Bralle" Larsson, som var det sötaste och bästa stödet jag någonsin hade kunnat få och var med mig preecis överallt! Gud, du är fantastisk! Kan inte tacka dig nog :)


Tydligen rånöjd tjej med 3 snus inne samtidigt..


LHC wöwöwöwöwö :D

P.S. Observera att jag 5000 gånger har kommit emot och Caps lock börjat skriva med stora bokstäver för att det här jävla gipset är överallt! D.S

Förbannade kortjävel

Nu har jag gått TVÅ HELA JÄVLA VECKOR utan något visakort! Det börjar bli lite lagom frustrerande att varje dag titta i brevlådan och upptäcka att det fortfarande inte har kommit. Vad fan håller banken på med egentligen?!

Det här kan man ju tro har gjort så att jag inte har gjort av med lika mycket pengar som jag kanske hade gjrot med kortet, men jag har någon konstig känsla av att jag fan har gjort av med mer pengar utan kortet. Hur kan det bli så? Jag ska i alla fall sälja min Göteborgsoffa i veckan så där blir det ju lite klirr i kassan. Kanske ska passa på att sälja min säng, mina byråer, min hylla, mina mattor, min tv, min stereo, min dvd, min dator och kanske rent av min egen mamma... Hur ska jag annars överleva? Det är ju inte direkt så att pengarna bara flööööödar in på kontot he he he. Nae, sälja morsan får det nog bli! Undrar om man kan lägga ut henne på blocket :)

BIG FAIL

Här har man gått upp äckligt tidigt för att hinna med både det ena och det andra innan man ska hämta familjen vid flyget. Hetsade som ett svin, blev på vansinnigt dåligt humör, men dammsög och torkade minsann golven klockan åtta imorse!

Kvart över tolv entrar då alltså min kära mor huset, och vad är det första hon gör? JO, DAMMSUGER! Jag orkade inte ens säga att jag redan hade gjort det 4 timmar innan, men fyfan.

Blev tjurig för;
1, att jag gick upp och gjorde den där skiten heeelt i onödan
2, att hon inte ens såg att jag hade gjort det :O

Då är ju frågan följande: Är det därmed onödigt att dammsuga, eftersom hon ändå inte märker om man har gjort det eller inte? Eller är det så att jag är dålig på att dammsuga, så därför måste det göras igen efter jag har gjort det? (Seriöst, kan man ens vara dålig på att dammsuga? Jag är då ta mig fan inte bra på nånting. Jag är nog ett sånt där hopplöst fall..)



Här har vi städarN om nån ^^ Varje vecka skulle dammsugaren lånas. Vem fan orkar dammsuga en gång i veckan? Snacka om överskattat!


RIP

Typiskt dåligt att jag råkade tooootalförstöra mina favorit-byxor i lördagskväll. Detta kommer att ta mig månader att komma över om inte mamma kan lyckas laga dom! Just nu känns det hur som helst lite lagom förjävligt :(


USA

Internet är ju fan förjävligt egentligen! Man kan vara på finfint humör innan man sätter igång skiten, sen loggar man in på exempelvis facebook och ser att mamma heter typ "Providence idag, Boston imorgon, Wrenham och shopping på Gap, Tommy Hillfigger osv, Niagarafallen, Canada, promenad med Lucy, familjemiddag hos fam. Grillo". GAAAAH, JAG DÖR! Jag har allvarligt talat flera gånger senaste veckan suttit och tjutit över att läsa mammas jävla statusuppdateringar på facebook. Jag vill också vara i USA! Fy fan, det finns inget bättre än det. Önskar att man enbart kunde glädjas å familjens vägnar nu, men man kan ju inte låta bli att må piss när man tänker på allt coolt dom upplever och jag får sitta äckelhemma :( :(

Hur mycket jag än må älska det landet så lär jag säkert lära mig att uppskatta Sverige när jag snart faktiskt ska bosätta mig i USA i ett helt år! Åh gud, vad jag längtar :D Snacka om The American Dream - mhmmmm :D

 


Cillii tipsar, tydligen

En typiskt bra sida att gå in på är denna: http://www.fmylife.com/

Varför denna sida är bra är för att om man har en fett dålig dag så kan man ändå gå in där och läsa små, korta historier om hur jävlig dag någon annan har haft. Om man då t.ex har haft en pissdag själv för att man tappade 100 spänn på stan, så kan man gå in och läsa typ den här "Today, after failing my Ls twice in the previous week, I finally passed. As I got home, I went for a ride with my dad. I smashed my mums car into an old ladys fence and ended up in her backyard" (HA HA)

Sen kan man klicka i och "rösta" för "I agree, your life sucks". Perfekt att inse att någon annas liv faktiskt också suger lite :D

Fan, så hemskt det där med att skadeglädje är den sanna glädjen, men det ligger ju fan lite sanning i det i vissa fall :O

FAN!


JAG HATAR DIG!

DU HAR FÖRSTÖRT MITT LIV!




Förlåt, jag var bara tvungen att få det ur mig!


Home alone

Ja, det här med att sova ensam är ju långt ifrån min grej alltså. Visst är det skönt att ha huset för sig själv hela dagarna, men så fort det blir mörkt vill jag bara skjut mig själv, eller åtminstone gömma mig under sängen och typ hålla för öronen. Det handlar om 10 nätter, och detta är min femte natt. Har dock haft besök också, så alla nätter har jag ju inte spenderat i min ensamhet som tur är.

Jag vet inte om det är vanligt att må så dåligt som jag faktiskt gör av det här. Jag minns i Göteborg när jag sov ensam 5 nätter i rad, och drömde mardrömmar VERJE natt! Till slut pallade jag ju inte mer, men då hade man ju åtminstone en karl som kunde säkra upp. Vad har jag nu? Två små katter ^^

Jag funderar på allvar att gå i någon slags terapi eller något för det här, för det är verkligen något som jag absolut lider av och vill bli av med. Men hur fan blir man av med mörkrädsla, spökrädsla, inbrottsrädsla och vara-ensam-rädsla? Nej fyfan, det finns inget som jag hatar mer än det här! Vart fan kommer min förbannade extrem-rädsla ifrån egentligen? Kan ju inte slappna av för fem öre, utan ligger här på helspänn tills jag väl lyckats somna.. Då har ju dock klockan hunnit bli halv fyra och jag sover som sagt bort halva dagen istället. Inte typiskt bra, direkt...


"God morgon"

Jag gillar att jag vaknade 14.15 idag - av ett nån plingade på dörren. Jävla skit det här med att jag inte kan sova om nätterna, hatar att tänka, hatar att känna, hatar att det aldrig blir bättre!

Nu ska jag iaf gå upp, äta tacos till frukost och vänta på att min kära Brallelicious slutar joppa :)

Typiskt onyttig

Idag när Sanna och jag var i Lambot och kollade på våran match sades följade efter en stunds tystnad:
Jag: "alltså, jag kan bara tänka på en enda sak!"
Sanna: "MAT?!"
Jag: "JAAAA!"

Så efter 43 minuter av matchen bestämmer vi oss för att dissa och åka och handla mat istället. Då utspelar sig följande konversation:
Sanna: "Vad ska vi ha då?"
Jag: "Jag är fan sugen på aaaaaallt!"
Sanna: "Jag vill ha McDonalds"
Jag: "Jag vill nog helst ha pizza, men McD vore ju fint med"

Vad händer? Jo, hem kommer vi med varsin meny från McDonalds (observera att vi tog plusmenyer och köpte varsin cheeseburgare till med) SAMT varsin pizza! He he heeee! Lagom nyttig, men förjävla god söndag :D Vad sa jag inte om bakissöndagar förra söndagen? Nae, det får bli ändring på dessa vanor snarast! Eller så kanske jag borde jobba järnet för att skaffa mig en jävla pojkvän som jag kan sitta hemma med hela helgerna istället för att supa hehehe...


Jag är ju rätt sämst

Ibland älskar jag verkligen mig själv :D Som nu, ungefär...

I onsdags runt tolv-hugget står jag på stan, sätter i mitt förbannade bankomatkort, tar ut 300 spänn, får ut mina pengar och utbrister "vafan, bakomaten tog mitt kort!" Får någon form av lätt panik och tänker att mitt liv är över. Ringer tydligen Sanna och härjar om vad som har hänt, får nåt nummer som jag ringer och förklarar vad som har skett stackars mig. ("Jävla finlands-svensk" hade jag sagt att det var jag snacka med, sa Sanna)

Igår förmiddag bestämmer jag mig för att öppna plånboken och kolla hur mycket pengar jag kan tänkas ha kvar efter utekvällen, och vad fan är inte på sin alldels vanliga plats i plånkan? Jo, mitt jävla bankomatkort såklart! Hur tjurig blir man inte? Nu sitter jag alltså här med mitt spärrade kort och kan inte göra ett piss. Nu är det dessutom helg, och en bra fråga är ju varför man inte kan få post med ett nytt kort även då?! Suck!

Ett litet extra minus i det här är ju att min familj åker till USA imorgonbitti och därmed kan jag alltså bli sittandes utan pengar i  10 dagar om det inte ordnar sig (ja, förutom de 600 som jag lyckades fixa till mig av morsan till krogen i helgen he he) Men som sagt, tänk om det dröjer typ en vecka innan jag får kortet. Då får fan familjen komma hem eller nåt för jag kommer ju avlida :O Ingen bärk, ingen mat, NADA!

P.S,
jag skulle uppskatta om denna lilla tabbe av mig inte läcker ut till min mamma, då jag har en svag känsla av att hon kommer bli aningen irriterad. Tack!
D.S


Mina drömgrabbar...

Alltså, frågan är ju varför jag inte går och lägger mig.. (?)

Nu har jag till exempel kommit på mig själv sitta på eniro.se för att ta redo på vart randomfolk bor. Känns inte som att det är riktigt okej klockan två på natten. Å andra sidan kanske detta beteende inte är okej klockan två på dagen heller, vad vet jag. När jag insåg att jag verkligen tog reda på den exakta vägbeskrivningen hem till Patric Blomdahl, som nu ju bor i Göteborg, så insåg jag att jag var tvungen att lägga ner. Blir ju dessutom bara deppig när inser att det ändå inte är jag som får äran att dela hem med Packe, utan en annan brud :(

Haha, kom att tänka på ett samtal som jag, Sanna och Bralle (tror jag) hade för ett par veckor sedan. Frågan löd typ "om ni fick välja vilken kille ni ville i heeeeeeela världen, vem skulle det vara?" Jag svarar helt ärligt och helt seriöst "Patric Blomdahl eller Ola Svensson (idol-Ola)" Ni kan ju tänka er vilka andra megasnygga, megarika och megakända människor dom andra tog :P Men helt seriöst, dessa två grabbar är fan några som jag ALLTID har haft en fet jävla crash on! Finns fan få killar som är så charmiga som dom!

Ae, nu ska jag fortsätta på mitt brev som jag faktiskt håller på att skriva till just Ola! Men innehållet i det brevet håller vi nog hemligt, jag lär nog bli skapligt trackad för det här som det är ^^ Äh, brevet jag skrev till Blomdahl gick ju hem iaf, så varför inte göra ett försök hos Ola också? :) ;)

 

Well...



Förvaltningsrätten is no more! Kändes ju skönt att avsluta med flaggan i topp och skriva en förjävla "bra" tenta måste jag säga! (Lite ironi för dessa som kanske inte förstod det) Nu ska jag nog ändå göra ett försök till att sluta tänka på det. Det finns ju faktiskt de som svälter där ute i världen. Vad fan hjälper förvaltningsrättens grunder och en jävla pisstenta dom att få mat bo bordet? Tyvärr inte allt för mycket :(

Random

Fan, den här veckan ska jag nog nästan vara lite halvt seriös och ta tag i saker och ting. Det har ju inte hänt sedan jag var 4 år och lärde mig cykla, kan jag tro... (Eller när fan lärde man sig cykla? 4 år kanske är alldeles för tidigt?) Ännu ett tecken på att jag inte kan ett piss om ungar. Jag har till och med erbjudit mig att arbeta idiellt på ett dagis för att få erfarenhet. Detta hade ju förstås aldrig skett om jag inte var så illa tvungen, men ändå. Jag hatar tidiga mornar, jag hatar att jobba och jag har ju inte alls tålamodet till att umgås med ungar egentligen. Jo, men jag har ju verkligen goda förutsättningar för att det här blir trevligt :D